Adios amigos

Tre långa (korta?) år har det gått sedan jag först satte min fot på Karlstads universitet. Det känns på sätt och vis som att det var igår vi satt och fick en introduktion till visuell kommunikation och design, då universitetet kändes otroligt stort och man inte hade en aning om vad man gett sig in på. Var ligger salen? När är första tentan? Vad händer om jag misslyckas? Vad händer om jag kommer för sent? Vem kan jag be om hjälp? Var ligger bunkern? Hur ska jag någonsin klara av att göra ett examensprojekt? Det var många frågetecken och lite nervöst, som sig bör antar jag. Men till sist så hittade jag ju till salen och även resterande frågetecken rätade ut sig. Under hela de här tre åren har nya frågetecken skapats men jag har hela tiden fått hjälp med att reda ut dem. Nu för tiden kan jag faktiskt till och med väldigt ofta räta ut dem själv, duktigt va? 
 
Mycket ny kunskap har funnits och vunnits under mina studier såväl som inom de projekt jag bedrivit vid sidan av. Ni kanske knappt skulle tro att det är samma tjej som för tre år sedan. Hade någon kommit fram till mig då och frågat: vad är en WBS, vad gör en sexmästare eller kan du möjligtvis redogöra för Pierre Bourdieus teorier kring habitus och sociala fält? så hade jag nog bara stirrat på dem. Nu skulle jag faktiskt kunna svara något. Troligtvis kommer det kanske inte dyka upp så många personer från ingenstans som ställer dessa väldigt specifika frågor, fast vem vet. Sen har jag ju lärt mig lite mer under programmet också. Faktiskt. Och mer än det, jag har också lärt känna så många fantastiska personer som jag tänker behålla för resten av livet. Hoppas ni förstår att ni inte kommer undan! Förhoppningsvis vill ni inte heller komma undan, jag vill tro att ni tycker jag är en ganska trevlig prick också.
 
Jag skulle kunna gå in på mer detaljer men jag vill inte bli långrandig, därför tänker jag nu avrunda. Men hur ska denna trevliga prick (källa: mig själv) kunna avrunda dessa tre år på Karlstads universitet och detta senaste år som studentbloggare frågar ni er? Jo men jag vill väl helt enkelt bara säga:
 
Tack för allt och på återseende!