Ett Emma Manifesto
Ja... Förra veckan skrev jag lite skämtsamt om att det är rätt jobbigt att sitta och läsa vetenskapliga texter på engelska men ändå okej. Det känns som att det var så längesen, I was so young, so stupid. Igår när vi satt i biblioteket, som närapå ekade tomt, och suckade högt för att vi fortfarande inte var nöjda med vår litteraturöversikt, då fanns det inte ett uns av skämtighet kvar i mig. Den här texten (se förstasidan ovan) var ungefär lika jobbig som alla de andra vi behövt läsa tillsammans. Började nästan känna mig lite smart efter att ha tagit mig igenom de fem första artiklarna men så var det väl någon "där uppe" som tyckte att jag började bli lite för kaxig och skickade den här texten our way. DAMN YOU!
Men nu ska vi inte vara alltför dramatiska, även om jag tycker om att vara det, egentligen så gick det ju bra. Det är lugnt. Vi klarade oss genom seminariet. Men jag förstår fortfarande typ bara en tiondel av texten. Så kan det vara, man kan inte förstå allt. Ville bara ge er en liten bit av min verklighet såhär en torsdagskväll.